”Släpp glesbygden fri – straffskatta den inte”

Vid årsskiftet höjs skatterna på flera områden. Något som drabbar landsbygden särskilt hårt och som inte kommer bidra till en utveckling av den, skriver Joacim Olsson
, VD för Skattebetalarnas förening.

Regeringens många skattesmällar som träder i kraft vid årsskiftet ställer frågan om hur en självständig och levande glesbygd skapas på sin spets. Är det genom att Jonas Sjöstedt, Magdalena Andersson och Åsa Romson bestämmer mer? Eller är det genom att ta till vara den kraft och företagsamhet som ofta finns i glest befolkade regioner, och låta vanligt folk skapa värden som kan återinvesteras av dem själva?

Att nämnda trio politiker har sin övertygelse är uppenbart. Högre bensinskatt, högre skatt på transporter, högre skatt på arbetande seniorer, högre skatt på arbetande ungdomar, högre skatt på de som tjänar hyfsat på sitt arbete samt högre skatt på företag (exempelvis inom ROT-sektorn) är alla åtgärder som påstås skapa bättre förutsättningar.

Inte just skattehöjningarna då, så långt från verkligheten är de inte än, utan de bidrag och stödprojekt och subventioner och offentliga satsningar som då ska kunna finansieras.

Totalt höjer regeringen skatteuttaget med över 31 miljarder kronor vid årsskiftet. Ytterligare ett par miljarder bistår kommuner och landsting med.

Det är som om regeringen misstror människor och deras förmåga att värdera var deras egna pengar gör störst nytta – och därför ska pengarna tvångsförvaltas. Extra allvarligt blir detta för glesbygdens befolkning.

Framtiden för orter och län som lider av utflyttning kan aldrig handla om att offentlig sektor och dess beslutsfattare ska vända utvecklingen. Bidrag och skatter kan möjligen tillfälligt dämpa trenden och minska dess omedelbart negativa effekter. Men bidragsberoende har aldrig skapat välstånd. Det är driftiga personer och deras innovationer och fantasi som skapar framtidstro och vänder trender.

Det var inte högre A-kassa som skapade framtidstro i Jukkasjärvi, utan entreprenören Yngve Bergqvist som kom på att det går att bygga ett hotell helt gjort av fruset vatten och som dessutom lyckades få Absolut Vodka som samarbetspartner.

Det var inte högre sjukersättning som gav Järvsö en positiv utveckling, utan först Lill-Babs och sedan ett utvecklat samarbete mellan lokala företagare som såg en långt större potential i att stärka skidanläggningen än att det bara skulle ge fart åt skiduthyrningen.

Det var inte strukturfonder som gav Älmhult en plats på världskartan och det var inte glesbygdsstöd som skapade Gnosjöandan, utan just enskilda entreprenörer och samarbete utan statlig inblandning.

Högre bidrag och statliga stöd kan till och med motverka en positiv utveckling. Begreppet bidragsentreprenörer fångar just detta fenomen. Driftiga personer försöker maximera sina möjligheter att få statliga stödpengar istället för att fundera på vad som kan ge bra avkastning på en fri marknad.

Fokus läggs på att läsa bidragens föreskrifter och fundera på nya ansökningar när det borde ligga på att hitta riskvilligt privat kapital och utveckla och kommersialisera sin idé.

Faktum är att glesbygden aldrig har haft så stora möjligheter som nu. Digitaliseringen river gränser både inom Sverige och inom EU. Marknaden kan vara gigantisk, även om man bor i Nordingrå i Höga Kusten eller Storuman i Västerbottens inland.

Så släpp glesbygdsbornas skapandekraft fri – beskatta den inte högre.

Joacim Olsson
, VD för Skattebetalarnas förening

Vad tycker du? Skriv en debattartikel!

Nyhetsbrev från land.se

Över 26.000 läsare! Lands nyhetsbrev är gratis och kommer till din mejl med tips om bra artiklar. Du kan när som helst avsluta din prenumeration.



När jag fyller i formuläret godkänner jag LRF Medias regler om lagring av uppgifter.

Följ Land på Facebook!

Av: Joacim Olsson

Läs mer om:

Kommentarer

Lands Nyhetsbrev

Gör som 29 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheterGratis

När jag fyller i formuläret godkänner jag LRF Medias regler om lagring av uppgifter.