Hanna Hellquist: ”Det är då jag bara vill cykla mellan vingårdar i Frankrike och hångla med 28-åringar”

KRÖNIKA. Land.se:s bloggare Hanna Hellquist skriver om eventuella livskriser och sin oförmåga att tänka långsiktigt.

I lördags, efter en hel dags halvhårt arbete på poolen, hade mamma och Göran dukat med räkor och rostat bröd inne i vardagsrummet på torpet. Jättemysigt.

Vi åt räkmackor och drack vitt vin och deras pyttelilla TV stod på i bakgrunden och jag var så där behagligt trött som man bara kan bli av att stå och glo på när någon lyfter stora stenar med grävmaskin. Då stack mamma fingret i sidan på mig och väste: Hanna, har du tänkt på hur du ska dela upp vattnet mellan husen?

Läs mer av Hanna Hellquist i bloggen

Nej, det hade jag inte tänkt på, inte på den senaste tiden i alla fall. Vi har en trekammarbrunn till båda husen och förutom att mamma inte kan diska om jag tar en dusch så har det funkat ganska bra eftersom vi delar på allt annat där ute på landet.

Ja, men Göran och jag kommer inte att leva för alltid. Vi kanske har tio bra år kvar, vem vet? sa mamma. Sedan när vi är borta, hur ska du göra med det här huset då, ska du hyra ut det? Till vem? Det måste ju vara någon som du känner och litar på. Det kanske är bra att ha var sin brunn så att det inte blir något bråk om vattnet. Eller om du ska sälja huset är det nästan ett måste.

"Jag har förlorat en förälder och det räcker gott"

Min mamma är fan sjuk i huvudet ibland. Jag kan inte ens tänka klart tanken på att hon en dag ska gå bort. Det går inte. Hon får inte. Inte Göran heller för den delen, jag har förlorat en förälder och det räcker gott och väl. Men nu tror hon plötsligt att jag ska börja planera framtiden för trekammarbrunnen utifrån hennes och Görans resterande levnadstid. Sjukt. Och om jag ska börja tänka så, då kan jag lika gärna lägga ner. Jag älskar mina hus men det jag älskar mest är ju somrarna där, somrarna då jag och mamma umgås hela tiden. Det är bara att gå över till hennes hus på morgnarna och få en kopp kaffe och det är så mysigt att greja med stora saker på min sida vägen medan hon och Göran grejar med sina små grejer på sin sida. Mamma planterar solrosor i trädgårdsurnorna och Göran klipper gräsmattan och på kvällen grillar vi tillsammans om det är väder till det. Nej, jag kan inte tänka mig husen utan dem. Min tillvaro därute står och faller med dem.

"Då kanske jag har någon slags livskris"

Luften går ju ur mig med jämna mellanrum och den här kvällen gjorde den det igen. Det kändes inte som om det var någon idé att bygga stor pool eller renovera några gästrum om jag nu ska sitta därute ensam i framtiden. Överhuvudtaget att tänka långsiktigt när det gäller hus, det kan ta glädjen ur de flesta projekt eftersom allting är så förgängligt. Vad är det för idé att måla fönstren? De kommer ju ändå att behöva målas igen om tio år. Och då, när jag är 44, då kanske jag har något slags livskris då jag bara vill cykla mellan vingårdar i Frankrike och hångla med 28-åringar eller måla mediokra akvareller på Kreta, då kanske jag inte alls vill hänga i Grums hela somrarna. Jag kan helt enkelt inte tänka så långt för då blir det ingenting gjort. Jag tänker kortsiktigt. Jag tänker att jag vill ha en poolfest den 1 juli och då skulle det ju vara bra om poolen var klar. Vidare funderar jag över vad jag ska bjuda på för mat på det där poolpartyt och då blir det äntligen greppbart för mig och jag behöver kunna greppa för att göra.

Men mamma fungerar inte så. Mamma tänker långsiktigt. På ett sätt är det väldigt bra. På så många andra sätt är det bara deprimerande.

Andra läser också: 

Av: Hanna Hellquist
Foto: Simon Johansson

Läs mer om:

Ja, tack! Jag vill gärna ha Lands nyhetsbrev med nyheter, inspiration, mat & vintips!

När jag fyller i formuläret godkänner jag LRF Medias regler om lagring av uppgifter.