Gör du allt för dina barn? Avstå då flygresan till Thailand!

Många säger att de gör vad som helst för sina barn. Så gör även Lands reporter. Tyvärr är det är tomma ord med tanke på hur vår livsstil hotar den miljö och det klimat våra barn ska leva i.

Jag gör vad som helst för mina barn.

Det är ett uttryck jag hört då och då genom åren. Och det förefaller vara bland det mest självklara en förälder kan säga. Jag har säkert sagt så själv, eller i alla fall tänkt.

Men vad menas med dessa stolta ord?

De kan yttras på föräldramöten i skolan när rykten går om att pedofiler synts i närheten av skolan. Mammor och papper föreställer sig hur de fysiskt, och kanske till och med våldsamt, griper in när en ”ful gubbe” försöker locka in en unge i en vit skåpbil. Just vita skåpbilar är ofta inblandade i rykten av den här typen.

De kan yttras när ungdomars drömutbildningar diskuteras. Föräldrar ser sig själva leva på filmjölk och makaroner så att dyra skolor i USA ska kunna betalas.

De kan yttras i allvarliga samtal om sjukdomar. Vården av ett svårt sjukt barn kan kräva både ekonomiska och tidsmässiga omprioriteringar av föräldrarna. Kanske måste de sluta jobba. Kanske måste de belåna huset. Kanske måste de avstå fritid och nöjen. Men det är inget snack. Vi gör vad som helst för våra barn.

Och det är klart vi gör. Om det så vore att kasta sig i vägen för ett pistolskott för att skydda mitt barn, skulle jag säkert göra det. Kärleken sitter så obönhörligt djupt.

Jag är alltså säker på att jag gör vad som helst för mina barn, och övertygelsen gör mig varm och stark inuti.

Men för de allra flesta av oss, inklusive mig själv, är detta inte sant.

För det borde rimligtvis innebära att vi gör vad som helst även för deras framtid. När vi dör, ska ju de leva vidare. Det är en trösterik tanke, som vissa till och med tycker har med livets mening att göra. Men framtidens värld ser osäker ut, för att uttrycka saken milt.

Vi svenskar lever så obegripligt mycket över våra tillgångar att det skulle krävas 4,2 jordklot för att tillgodose vad vår livsstil kräver. För två år sedan krävdes ”bara” 3,7 jordklot. Det fortsätter alltså att gå utför.

Detta har Världsnaturfonden WWF räknat ut. Kolla in wwf.se och skrolla ned till 2016-10-27 under den lilla rubriken ”läs fler nyheter”. Det är ingen rolig läsning, men vi måste faktiskt ta ställning till vad som sker.

Jag ska inte gnugga ruskiga fakta i ansiktet på er här, men det handlar om klimatförändringar, utraderade ekosystem, spridning av miljögifter och sorgligt många fler saker. Ja, vi vet ungefär.

För grejen är just att vi vet och att vi samtidigt gör så förtvivlat lite åt saken. Vad som helst för mina barn? Skulle inte tro det.

Kanske ska vi strunta i den där flygresan till Thailand, och även den till London. Kanske ska vi inte köpa ett kilo av det billiga importerade köttet, utan i stället ett halvt kilo av det dyra svenska. Kanske ska vi reparera i stället för att köpa nytt. Eller rentav avstå.

Stryk förresten ordet ”kanske” i stycket ovanför.

Så är vi beredda att göra vad som helst för våra barn? I alla fall mer, helst mycket mer, än vi gör idag? Och inte stoppa huvudet i sanden och inte sjunka ned i hopplöshet?

Bra, för då finns det hopp. Hopp om en värld som det ska funka att leva i och hopp om att våra barn och barnbarn inte senare ska tänka på oss och fråga sig ”varför gjorde de så lite, när de faktiskt visste?”.

Börja inte imorgon. Börja nu.

Kommentarer