Håkan Steen kokar: Hur svårt kan det vara att blinka när man svänger?

Det finns mycket att reta sig på här i världen. Bilister som inte blinkar när de svänger av är bland det värsta, tycker Lands reporter Håkan Steen.

Härom dagen skulle jag som vanligt ta bussen från det lilla samhället där jag bor till det stora samhället där jag jobbar. Vid hållplatsen blev jag nummer två i kön, som raskt fylldes på med fler morgontrötta.

Då gick en kvinna förbi hela kön och ställde sig och rökte fem meter bort. När bussen stannade trampade hon på fimpen och stegade resolut mot framdörren. Ettan i kön och jag trängde oss demonstrativt förbi, men sen slank hon före de övriga som väntat längre än henne.

Sånt retar jag mig på.

Ordningsman i skolan?

En annan gång skulle jag svänga ut med bil från en mack på en ganska livlig väg. Det var svårt att hitta en lucka, särskilt som jag skulle över på andra sidan och behövde fritt i bägge riktningarna.

Då kom en stadig pickup i den närmaste körbanan, så långsamt att jag kunde ana att den skulle svänga in på macken. Den blinkade dock inte så det var bara att vänta, trots att det tillfälligt var fritt fram i bortre körbanan.

Men så svängde den in på macken ändå, utan att blinka. Jag hade väntat förgäves. Luckan i trafiken var borta och jag gjorde en irriterad gest med handen. Bilen tvärnitade och ilsken man tittade ut:

– Vafan är det?

– Jo, hade du blinkat, så hade jag kunnat svänga ut.

– Jaha. Du var ordningsman i skolan va?

Sånt retar jag mig på.

Tror ni att jag retar mig på fler saker? Det kan ni lita på!

Det kokar i mig

En effektiv trigger är när folk struntar i skogränser. I idrottshallar och simhallar brukar det finnas en linje i golvet där skorna ska av innan man går in i omklädningsrummet. Linjen är alltid förstärkt med anslag plus att det brukar finnas en massa redan avtagna skor. Det går liksom inte att missa budskapet.

Ändå stövlar överraskande många förbi med sina mer eller mindre skitiga skor, där jag och andra laglydigt ska tassa fram i strumplästen. Det nästan kokar i mig när jag ser det.

Men varför stör detta mig så till den milda grad? Knappast för att jag förlorar en plats i busskön eller får vänta med att svänga ut med bilen eller tvingas hålla koll på smutsiga fotspår. Nej, sådant är bagateller i det stora hela.

Sanningen ligger antagligen betydligt djupare. Bortträngda minnen från barndomen? Ett alltför primitivt överjag? Nja, med all respekt för Freud tror jag att det har mer med solidaritet att göra.

Tänker bara på sig själva

Jag retar mig på att vissa helt enkelt struntar i andra människor och i våra gemensamma överenskommelser. De tycks anse att reglerna inte gäller för dem och att de inte behöver bry sig om andra.

Det är denna egoism och dessa provocerande uttryck för individualism som retar mig. Att det tycks fullkomligt självklart att tänka på sig själv i första hand, och enbart på sig själv.

Ännu värre är det med skattesmitare. Då retar jag mig inte längre, utan blir arg och besviken. Det är inte bagateller att strunta i att betala sin del till vård, skola, pension med mera. Alltså till sånt som vi alla är beroende av och som ska ge oss möjligheter till bra liv.

Otroligt nog finns det människor som till och med skryter med att de fuskar med skatten. I nästa andetag kan de klaga på att de fått vänta länge på akuten. Samband, någon?

På tal om samband. Undrar om det finns ett samband mellan icke-blinkare och skattesmitare? Egoister som egoister liksom.

Håkan Steen är reporter på Land.

Av: Håkan Steen
Foto: IBL

Läs mer om:

Kommentarer

Ja, tack! Jag vill gärna ha Lands nyhetsbrev med nyheter, inspiration, mat & vintips!

När jag fyller i formuläret godkänner jag LRF Medias regler om lagring av uppgifter.