Krönika: Kommunmiljarderna åker med strömmen – rakt ner i statskassan!

Ragunda. Utpekad som fattig, eländig, hög skatt, dålig i "bäst-att-bo-rankningar"... Det stämmer ju inte alls!

Min facebook fullständigt exploderade när jag delade länken med ett reportage som SVTs Aktuellt gjorde (26/9) där de jämförde en svensk glesbygdskommun med en norsk. Över 500 delningar på ett dygn. Känslan är att det korta reportaget satte fingret på vad många tänker: en annan regionalpolitik – en annan möjlighet!

Jag lever i ett levande exempel på detta. Ragunda. Utpekad som fattig, eländig, hög skatt, dålig i ”bäst-att-bo-rankningar”… Min första spontana reaktion när jag flyttade hit för 17 år sedan var: ”Men det stämmer ju inte!”.

Det är den insikten som lett mig till att jag numer är krönikör i Land… Ja, via omvägen att vara kommunens informatör i tio år och sedan kommunstyrelsens ordförande i fem år. Båda med samma syfte: att lyfta kommunen, visa på det som är bra. Öka stoltheten.

Men jag insåg att det var mer än det som krävdes; det behövdes en annan regionalpolitik i Sverige för att Ragunda ska betraktas som den diamant den är – och få de möjligheter som kommunen förtjänar.

Och det gäller inte bara Ragunda utan även andra glesbygdskommuner i Sverige. Det var också därför jag valde att tacka ja till att bli verksamhetschef för Hela Sverige ska leva. Den naiva tron om att det går att förändra.

Den norska strategin är att ”hela landet ska brukas”. De har med olika politiska verktyg försökt skapa denna möjlighet – vilket gett effekt.

I en jämförelse som gjordes av Trönder-Avisa 2013 kan du se, att på samma sätt som SVT-reportaget visar, kan små kommuner i norra delen blomstra med rätt politik och rätt förutsättningar.

Jämförelse mellan Nord-Trönderlag och Jämtland som ligger på samma breddgrad men i två olika nordiska länder visar att befolkningen ökat med 6 500 personer i Norge sedan 1990 och minskat med 9 500 i Sverige under samma period. Även medelåldern är lägre, nyföretagandet bättre och det finns dubbelt så många företag inom jordbruket på den norska sidan.

Det är klart att jag, när jag var kommunalråd, kunde drömma om att vara en norsk kommun. Då hade Ragunda haft 193 miljoner kronor varje år. Snacka om att bada i pengar. Som att vinna på lotto – varje år! Det var med lite bitterhet jag stod på mitt rum i kommunhuset, tittade ut genom fönstret och såg vattnet rinna förbi med kraftverket några meter bort. Miljarder i värde varje år – som åkte ner med strömmen – rakt in i statskassan.

Och nej, pengar är inte allt – men i detta fall känns det orättvist att dessa kommuner pekas ut som tärande och hjälpbehövande när det egentligen är tvärtom – om man bara fick behålla värdena där de produceras. Och det var väl det som visades så tydligt i SVT-reportaget. Hur det kunde ha varit …

Men nu är jag inte den som ger upp, och många med mig: droppen urholkar stenen, politik är att vilja, inget är skrivet i sten, och så vidare… Det arbete som nu görs av så många, där dessa frågor nu lyfts på den nationella dagordningen kan bidra till en förändring.

Jag tror och hoppas på det. Att det arbete som görs i den landsbygdsparlamentariska kommittén verkligen ska ändra på förutsättningarna, att nationella medier öppnat ögonen för dessa frågor kan ge effekt och att vi som ägnat en hel eller halv livstid åt att tjata om detta äntligen nu ska ”vinna på lotto”.

Kommentarer

Ja, tack! Jag vill gärna ha Lands nyhetsbrev med nyheter, inspiration, mat & vintips!

När jag fyller i formuläret godkänner jag LRF Medias regler om lagring av uppgifter.