Krönika: Lägg undan mobiltelefonen och lyssna istället…

Kan luciatåget få vara en mobilfri zon? Nehej, inte det....

Det börjar redan före sången. De första kamerorna hålls över publiken och glimtar till för att på någon sätt förebåda det som komma ska. Julen är mobilens högtid och nu ska det bevisas, vare sig vi vill eller inte…

Ljuset sänks, sorlet minskar och den morgontidiga känslan accentueras av traditionens återkommande rutin. Det är dags för den finaste stunden av dem alla – lucia.

Till slut är det tyst, dörrarna till kyrkan stängs och ett svagt hummande tar ton innan den efterlängtade luciasången tvekande rör sig ut i kyrkosalen, upp mot kyrkans tak och minner om julens skira och hoppfulla budskap. När lucian och hennes sällskap, stjärngossar och tärnor i vita kläder och med levande ljus i händerna, skrider ut i kyrkogången delas det andäktiga och vaggade ljuset med något annat – mobiltelefonernas obarmhärtiga bleka sken. I samma stund som sången börjar så börjar också mobilattackerna.

Och detta trots att vi inför intåget ombeds att njuta av luciastunden IRL – ”in real life”, detta trots att vi alla vet att varje blixt, varje höjd telefon och varje filmad sekvens kommer att störa alla som sitter runt omkring. Den fromma förhoppningen om en stunds lugn och vacker stämning bryts direkt av mobilförsedda föräldrar, släktingar och kompisar som alla vill få en suddig bild av det vackra tåget. Lucia och hennes kompisar blir än vitare, än blekare, än mer övernaturliga när de strålas upp av mobilblixtar och ljus som ser till att filmen blir av.

Vi andra, vi som faktiskt vill njuta av julens antågande och inte behöver fånga det i våra mobiltelefoner, vi får andas lite djupare för att behålla lugnet. Vi får försöka bortse från de mobiltelefoner som gång efter annan höjs över kyrkobänkarna och vars ägare fåfängt försöker få en bild som kanske, kanske, kanske kommer att användas i något familjealbum eller med större sannolikhet kommer ligga lagrat i något moln högt över kyrkans tak och inte användas under resten av mobilägarens livstid.

Luciasången, Gläns över sjö och strand, Lusse lelle – alla ska de in i någon mobil, alla ska de förevigas i en bild som med största sannolikhet kommer bli dålig och som med största sannolikhet kommer att försvinna någon timme senare.

Vad är det som gör att vi inte lyssnar? Vad är det som gör att vi vuxna människor faktiskt inte bryr oss om att respektera en tydlig önskan om att inte filma, fotografera, blixtra och knäppa under en stund som våra barn så länge har övat för? Vad är det som gör att vi inte förmår förstå att varje upplyft kamera stör någon annan, att varje blixt förstör det vackra, andäktiga och viktiga som julen handlar om?

Med en from förhoppning – kan vi enas om att lägga ned mobiltelefonen under luciatåget och ta bilderna efteråt? Det skulle vi alla må bra av….

Av: Joel Linderoth

Läs mer om:

Kommentarer

Lands Nyhetsbrev

Gör som 29 000 andra - få tips om nyheter, inspiration, mat & vin direkt till din e-post!

Missa inga nyheterGratis

När jag fyller i formuläret godkänner jag LRF Medias regler om lagring av uppgifter.