Meny

Mirakel i skogen – barnen överlevde 21 dygn i iskylan

Historien om Jenny och Augusta skakade Sverige vid förra sekelskiftet. Barnen försvann i skogen och sagan fick ett lyckligt slut, men ändå inte…

En retro-artikel i samarbete med tidningen Minnenas Journal

 

Räddade. Augusta och Jenny togs om hand på Kisa lasarett av översköterskan Anna Svensk.
Räddade. Augusta och Jenny togs om hand
på Kisa lasarett av översköterskan Anna Svensk.

Det är den 13 november 1901. Vintern har kommit till det lilla torpet Äskhultet i Svinhults socken som ligger i södra Östergötland. Kolaren Johan August Andersson är ute i skogarna och arbetar, hans hustru Klara sliter hemma för att brödet ska räcka till de åtta barnen i den trånga stugan.
Men nu går det inte längre. Två av barnen, Jenny, 11, och Augusta, 8, ger sig i väg till grannbyn Grindsbo för att be om lite mat. Det är inte första gången familjens barn måste dra ut på tiggarstråt. Sverige är ett u-land, nöden är skriande på samhällets botten.

På väg hem från Grindsbo har flickorna med sig lite mat och några avlagda paltor. Tre kilometer från Äskhultet tilltar vinden i styrka och snöfallet blir allt kraftigare. Novembermörkret sänker sig över flickorna, och de blir oroliga för att inte hinna hem till mor innan det är becksvart.
De har valt en genväg genom skogen, en stig som slingrar sig mellan de väldiga granarna. Men stigen blir allt svårare att följa och de går vilse. De båda flickorna vandrar förtvivlat i cirkel, medan stormen ylar i trädtopparna.

Till slut måste de söka skydd under en tät gran vid ett stort stenblock.
Under tiden har mor Klara blivit orolig. Hon ger sig ut i stormen med en lykta för att leta. Klara ser fotspår i snön och ropar desperat efter sina döttrar, men får inga svar. Till slut måste hon återvända hem där de minsta barnen är lämnade kvar.
Medan hon försöker få några timmars sömn sjunker temperaturen därute. Det blir en iskall natt, minus åta grader, och snöstormen fortsätter.

På morgonen får Klara hjälp med sökandet, men flickorna är borta. Och efter några dagar tröttnar länsmannen.
– De är säkert döda redan och torparungar finns det nog av i vilket fall som helst, säger han.
Klara och maken Johan, som kallats hem, fortsätter att leta. Dag efter dag, med ögon rödsprängda av trötthet, pulsar de fram i meterdjup snö. Utan resultat. Allt hopp tycks vara ute.

Men natten till första advent har klockarhustrun Hulda Hultgren en märklig dröm. Hon ser två barn som ligger insnöade under en gran vid ett klippblock – och barnen lever!
Prästen Carl Manneberg, som plågats av dåligt samvete för flickorna, tar hennes dröm på allvar och utlyser ny skallgång. Barnen ska hittas – om så bara för att begravas i vigd jord.

Jenny och Augusta utbildade sig i Stockholm.
Jenny och Augusta utbildade
sig i Stockholm.

Och miraklet sker. På fjärde skallgångsdagen, torsdagen den 5 december, hittar torparen Axel Lind de frusna och utmärglade barnen. Lind blir så chockad av synen att han svimmar, men snart är prästen Manneberg och klockaren Hultgren på platsen och organiserar räddningen.
Flickorna förs till Kisa lasarett där Augusta vid ankomsten väger 18 kilo och Jenny 27 kilo. Fötterna är förfrusna och måste amputeras, annars har flickorna klarat sig förbluffande väl utan allvarligare skador.
– Men får jag inte äta snart, så dör jag, utbrast Augusta på lasarettet.

Hur var det möjligt att överleva 21 dygn i vinterkyla?
Efter räddningen berättade flickorna mycket målande om sina skräckdygn i skogen.
De försökte den första morgonen att resa sig och gå hem, men de förfrusna fötterna bar dem inte och barnen tvingades att lägga sig ner igen.

Jenny och Augusta höll värmen genom att ligga tätt intill varandra och svepa om sig paltorna de fått i grannbyn. Den lilla gåvomaten höll svältdöden stången och smält snö gav vatten att dricka.
En liten ekorre höll dem sällskap och han hjälpte flickorna genom att gnaga hål på den sista hårdfrusna mjölpåsen så att alla tre kom åt innehållet.
– Vi såg era lyktor när ni letade, men vi trodde att ni var farliga ”lysegubbar” och vågade inte ropa, berättade flickorna, som hört många historier om skogens mystiska väsen.

Då och då hörde barnen kyrkklockan i Svinhult.
– Då visste vi att det var söndag och att ännu en vecka hade gått.

”Barnastenen.” Här låg systrarna Augusta och Jenny i 21 dygn efter att ha gått vilse.
”Barnastenen.” Här låg systrarna Augusta och Jenny i 21 dygn efter att ha gått vilse.

Hur gick det sedan för flickorna?
Tidningen Östgöta-Correspondenten berättade om miraklet och startade en insamling till ”de fotlösa små”. Läsarna skickade in 30 000 kronor, en enorm summa på den tiden.
För Johan och Klara blev döttrarnas räddning ändå en sorts förlust. Jenny och Augusta skulle aldrig mer bo i det lilla skogstorpet.

Från Kisa lasarett skickades de till Stockholm där de fick proteser och utbildning i handarbete. Båda blev skickliga på att brodera och sy och bosatte sig så småningom i Kisa.
Augusta dog 1919 i spanska sjukan, Jenny flyttade året därpå till Falköping med en liten dotter. Där gifte hon sig, fick ytterligare tre barn och avled 1943.

Vill du ha fler Retro-artiklar i ditt flöde? Gilla Minnenas journal på Facebook!

Minnenas Journal

Ännu mer Retro: Prenumerera på Minnenas Journal – tidningen som minns vår vardagshistoria och hur arbetet, maten, kläderna, nöjena och traditionerna var förr.

Fler artiklar för dig som gillar Retro

Köp Livet på landet förr

Av: Torbjörn Österholm

Läs mer om:

Kommentarer